Sanningen
tycker, tänker och framför allt känner.
Innan jag blev gravid så hade jag BARA positiva tankar om de o bara
längtade till man fick en liten egen avkomma att njuta av o de längtar jag
verkligen till men det känns som om de är tack vare det man ser hela grejen
som något positivt. Jag finner ingen direkt glädje i själva graviditeten alls
nästan förutom typ ultraljudet och man vet vad som komma skall en dag.
Jag själv tycker mej inte annat är känna obehag, smärta o framför allt blir
man bara tjockare. Inget jag alls tycker är roligt o skulle allra helst slippa
om de fanns en enklare utväg. Illamåendet som jag FORTFARANDE har emellan
åt är också bara jobbig ! blää. Hungri är ja dessutom var o varannan timme.
Ni kanske tycker ja klagar o istället borde vara super glad MEN det är jag
verkligen trots detta men jag önskar att de vore simplare för min del bara.
Ja kan känna redan nu att ja kanske bara kommer vilja ha "en" i framtiden
men den som lever får se. Folk säger ju att man glömmer allt som har me
gravid o förlossning att göra men gör man verkligen det? Jag har svårt att tro
de faktiskt. Men den som lever får se som man brukar säga :)
jag kände precis likadant. grav. var sååå hemsk. man var fet o ful (känner man sig som iaf) det var tråkigt för man orka inte göra ngt o när man väl orka så fick man inte ;) o förlossningen kommer jag aldrig glömma. värsta dygnet i hela mitt liv. visst glömde man själva smärtan o så när jag såg Alfons så klart men allt annat minns jag som igår... så ne jag förstår dig de är inte bara såå sött o underbart som man förväntas tycka o känna... bestämde att ALDRIG mer utsätta mig för de igen.. fast nu nästan 4 år senare så sakna man de o kan tänkas sig en till... ;) det går över! o det ÄR värt de! men förjävligt på vägen dit... ;)
Du e verkligen inte ensam tjejen, jag har ju inga barn, men jag har två systrar som går med magar, den ena ska ha om ett par veckor, det har varit väääääääldigt mycket "gnäll" tolka mig rätt.
Hon e fet, å de förstör kroppen, å mår illa å ont å fan å blä å skit med allt, hon ska ALDRIG mer vara gravid.
Min syster som jag pratar om mest nu har velat ha barn sen min bror föddes för 15 år sedan, och hon är helt UNDERBAR med barn.
Jag tror media framställer de här med graviditeter som nått jävla lyckorus precis som med så mycket annat de framställer snevridet.
Själv tror jag att jag kommer hoppa av lycka i 9 månader bara för att jag lääääängtar så enormt efter barn, men jag börjar inse att det är inte alls säkert jag blir sådan, kanske förbannar mig själv!
Så känn inte att de du känner är nått dumt!!
Tråkigt att du har problem med rygg o illamående. Jag ska nog vara tacksam som "bara" varit illamående i ett halvår. Man kunde ju fått foglossning o hamnat med kryckor eller värre, rullatol! Jag tror och hoppas att det är värt dom extra kilona, smärtan och väntan :)
Tack för kommentarerna ! De är skönt o känna att man inte är ensam omett.. Och ja säger som du step! Jag tror o hoppas allt är värt de i slut ändan :)
Jag håller med di!! Har inte mått bra en enda dag! Illamående, trög mage, trött och man känner sig inget vidare alls!! Som tur är så ser man det positiva i det också!!:) man längtar sååå
Ja de är det man får göra o nu när ja känner bäbben genom o hålla på magen är det magiskt <3
