Forgive me father for I have sinned

Inte ordagrant men märkliga saker väcker känslor inom en. Minnen framförallt. Man kan aldrig leva om sin dåtid. De är ju nutiden som spelar roll. O va de blir av den vet man inte förens den förvandlats till dåtid. Så va har man svar på? Absolut ingenting. Vilket kan va skönt men också frustrerande o samtidigt oroande. För man vet aldrig vad som väntar imorgon.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:
"
Kommentar:

Trackback
RSS 2.0